I got sunshine

Dagen började med huvudvärk, spanskalabb och mattelektion. Sen skypade jag med familjen hemma i öret och svalde ner en liten alvedon och då blev allt genast lite ljusare.
Dagen har sedan flytigt på i underbart väder, strålande sol och ca 18 grader varmt.
Nu är allt lite osäkert inför körkort och sånt. I värsta fall kan det vara så att jag inte längre får köra runt med mitt svenska körkort. OOPS! Vad gör jag nu?! Ingen aning, försöker fixa ett körkort så fort som möjligt antar jag.
Spanska quiz imorgon!

Adios amigos

Singin' in the rain

Det har väl gått ungefär en vecka sedan jag skrev här sist och Maja är såklart inte glad för det.
Men vad ska jag säga, jag är då inte en bloggmänniska så som alla andra unga svenska tjejer verkar vara.

Denna vecka har vi haft rejält oväder här i Kalifornien (och då menar jag verkligen rejält!). Ett halvt smalt träd föll ner över ena sidan av trädgården och staketet på andra sidan föll nästan ihop. Först var det som en riktigt regnig period hemma i Sverige, men när dom gick ut med tornado-varning blev jag skraj. Då passade vi på att göra en fashionshow! Trust me, I should be a model.


Nåväl, senaste veckan har fått mig att landa på riktigt här i min nya vardag och jag har äntligen lärt mig att anpassa mig till de nya rutinerna. Och wow vad jag trivs bra. Pratade precis med Becca om att det här är lite för bra för att vara sant egentligen, okej att det är riktigt jobbigt många gånger men när dom korta perioderna är över känns allt bättre än bra! Jag kan se Guds godhet i människorna, naturen och i mig själv.


Det märktes speciellt idag när jag var ute på en underbar eftermiddagspowerwalk (och oj vad jag måste komma igång med träningen igen, konditionen har försämrats rejält de senaste veckorna, så på med joggingskorna Mandy!). Efter det blev det härlig mat och ett dopp i en het jacuzzi.

I fredags hade vi pizza&movie-night, supermysigt. Och igår följde jag med familjen till Starbucks för en morgon-Chai-Latte med underbar utsikt. Resten av dagen spenderades med att läsa, skriva brev och slappa tills kvällsdags. Då hämtade Noomi upp mig för att ta mig till en IMAX-biograf i Irvine, men icke sa nicke. Biljetterna till Avatar 3D på IMAX hade tagit slut ett par minuter innan vi kom, så det blev Sherlock Holmes på vanlig bioduk istället vilket inte var så dumt det heller.

Nu blir det sömn och ladda batterierna inför Matte imornbitti, Jippie!

Irvine and Tustin

Becca anlände hit till Laguna Niguel igår, WONDERFUL! Vi tog ett dopp i jacuzzin under stjärnklar himmel och sov sedan gott i åtta timmar (åtta hela timmar!!!! - vaknade endast till en snabbis runt femtiden, annars sov jag som en stock, äntligen).
Efter att ha ätit mina första amerikanska pannkakor denna morgon drog vi iväg till ett supermysigt shoppingcentrum i Irvine. Fyndade en jacka och örhängen, och åt en väldigt god hamburgare på Beccas favorit"restaurang" - Inn and Out Burger. Hon var som ett barn på DISNEY-land när hon insåg att hon snart skulle få bita i kanske världens godaste hamburgare igen.

Tack Gud för en vän som henne! Njuter av varenda sekund i hennes sällskap.

På kvällen blev jag upphämtad av Noomi som visade mig en annan snabbmatskedja, Panda Express (snabbmat två gånger på en dag, inte bra Mandy!), och affären Target där vi spenderade lite för mycket tid.

Därefter åkte vi hem till hennes hus i Tustin, som fortfarande har alla amerikanska juldekorationer uppsatta, för att prata lite om allt hit och dit.

Lite konstigt men ändå jätteskönt att umgås med människor hemifrån, kul att ha några som man kan dela allt det nya med.

Varje dag slår det mig mer och mer att jag faktiskt är här, i Kalifornien, i Laguna Niguel. Under tre månader arbetade jag för att ta mig hit och nu är jag verkligen här. Helt otroligt!

Idag sa vi Adjö till Leidi som åker tillbaka till Brasilien imorn. Har bara känt henne i två veckor men ändå kommit henne så nära, så till och med jag fällde flera tårar. Tänk vad många underbara människor det finns här i världen. Alla nära och kära där hemma såklart, men även min nya familj här och många runt omkring. Jag är verkligen välsignad med goda vänner och familjemedlemmar!

Och förlåt till alla er som förväntar sig en spännande och finskriven blogg. Jag tycker det är ganska svårt att formulera allt på ett underhållande sätt, så den här bloggen är mest till för dom som tycker det är intressant att veta vad jag håller på med här borta.

Nu regnar det ute och jag ska sova!

Here we go

Har fått lite klagomål på att jag inte uppdaterar denna blogg tillräckligt ofta. (Främst från Maja!) Problemet är det att när jag väl har tid att skriva så somnar jag. Har dock börjat anpassa mig för den amerikanska tidsrytmen, vilket är väldigt skönt.

Så denna veckan har skolan börjat. Kulturell Antropologi var so NOT for me, så jag bytte ut den kursen mot Matte istället. Så de kurser jag läser denna termin är Matte, Spanska och en musik-kurs.
Musikkursen är väldigt basic och egentligen borde jag uppgradera mig till en högre nivå, för jag har redan gått igenom allt som ingår i kursen, men professorn var oerhört inspirerande och hade nya aspekter på vad musik är, plus att nu behöver jag inte plugga lika mycket. Mamma: har du hört "Adagio for strings" av Samuel Barber? fantastiskt vackert stycke, rös hela tiden när professorn spelade upp det.

Jag har redan börjat fynda i detta land, köpt smink för ca 50 kr, som sammanlagt i Sverige skulle kostat ungefär 230 kr (Oh my, Pumpkin-pie!), och köpt en present till Hilda för en ynklig summa riksdaler.

Igår kom Greg hem med en hyrd gammal husbil (volkswagen från -79). Vi tog en tur till en glassrestaurang, och jag måste då säga att det var precis som att åka en berg-och-dal-bana, jätteroligt!!!
Och ikväll ska vi ha en Hej Då-middag för Leidi som åker tillbaka till Brasilien om två dagar, den kvinnan kommer jag verkligen sakna jättemycket.
Förhoppningsvis kommer Becca hit ikväll också, JIPPIE!

Jag ska försöka skärpa mig och skriva lite oftare om vad som händer här.
Och just ja! Denna veckan ska det tydligen bli värsta regnovädret sedan 1995 här I Kalifornien.
Också funkar mitt svenska nummer nu, om någon skulle vilja höra av sig snabbt.

Bye Bye

My first American weekend

De tre senaste dagarna har jag hängt efter familjen, och Gregs släktingar, som en svans. Jättehärliga människor som frågar en massa och ger mig komplimanger för precis allt.
På två dagar har jag åkt i två olika "convertables" (cabs), idag i en sprillans ny volvo, den har inte ens släppts på marknaden än, den första som körts runt på amerikanska västkusten, SÅÅÅÅÅ ny är den.
Härligt att glida runt i 25 grader längsmed kusten, låta håret flyga hit och dit och njuta av havsdoften!
Det jobbigaste är att inte ha någon att dela det med. Men snart kommer ju Becca hit. FINALLY!

Jag har även haft två körlektioner (att köra automat var inte alls så bedrövligt), läst bok i strålande sol, ätit god frukost på mysigt café och varit på bio - The princess and the frog - så mysig film! Precis som de gamla Disney-klassikerna, en blandning av Askungen, Den lilla sjöjungfrun och Anastacia.

Imorrn börjar min första kurs - Kulturell antropologi. Är ganska nervös inför min college-debut och hoppas innerligt att de kurser jag valt ska komma till nytta.
Det är häftigt hur väldigt mycket faller på plats, och trots att jag fortfarande lider av hemlängtan många gånger så vet jag att det är här jag ska vara för nu. Jag behöver växa i mig själv, lära mig språket bättre och lära mig att förlita helt på Gud i jobbiga situationer, vilket är svårt att göra hemma i ett tryggt och enkelt Örebro.

Nu ska jag se till att få min lilla skönhetssömn, antar att jag kommer vakna kl 4 inatt igen.

Big hugs from Sleeping Beauty

parentes

Till mamma och pappa speciellt (men alla andra också såklart!):
Jag ringer gratis från våran hemtelefon till Sverige, WEEII!
Kommer inom kort erhålla en mobiltelefon så jag kan börja sms folk också.
Och lägg till mig på Skype: amanda.m.eliasson

Good Night Sweethearts

Congratulations and Celebrations

Gud finns alltid där, men det märks oftast inte förrän i sista sekund.

Mådde inte alls bra idag, alldeles för lite sömn kombinerat med illamående och hemlängtan är inget jag skulle rekommendera.
MEN när allting är som värst kan det faktiskt bara bli bättre.
Tydligen fyller Greg snart år och denna kväll kom hans föräldrar ner från New Jersey för att överraska honom och ge honom en så kallad "nook" (tänk er en iphone stor som en bok där man kan ladda hem böcker och läsa direkt på och bära med sig överallt, amazing!!!!).
Genom detta besök har jag inte lärt känna bara dom, utan även hur hela familjen Hembrough fungerar ihop så nu börjar alla bitar falla på plats. Hoppas denna glädjen och skratten håller i sig en lååååång tid framöver!
Imorgon är det engelska&matte-prov och Tuberculos-test som gäller. JIPPIE!

Jes 41:10

Honey I'm home (?!)

Många frågar hur allt gått, hur jag mår, vad jag gör osv. Här kommer en liten snabb genomgång om det jag gått igenom hittills.

Hemma (svea rike): Att säga Hej Då var inte så jobbigt som jag hade trott. Fick besök av underbara vänner (Matilda x 3 och Lovisa) några timmar innan jag åkte som höll mig vaken tills avgång. TACK OCH LOV för dom och deras glädje och kärlek denna afton! Åkte därefter till Arlanda och sa snabbt adjö till min kära föräldrar och min älskade Hilda!

Flygresan: Redan en timme efter att jag anlänt till Heathrow (London) fick jag lite panik och var tvungen att fälla ett par tårar för mig själv inne på en äcklig toalett. Det blev bättre till då jag steg på planet mot Vancouver. Där sov jag och tittade på film om vartannat (till mamma och Maja: ni absolut måste se "Post Grad" och "All About Steve", hann inte se klart den sista, men det lilla jag såg för mig själv var fantastiskt roligt.)

LAX: Väl framme i L.A, vilket vi var ungefär tjugo minuter tidigare än beräknat, så insåg jag att min mobiltelefon såklart inte fungerar på denna sidan av Atlanten (bummer!) så jag hade ingen möjlighet att få tag på Greg eller Annie, tills jag fick se en telefonautomat. Första gången jag betalar ett dyrt telefonsamtal med ett VISA-kort. När jag väl ringde svarade Greg såklart inte, så jag började röra lite på mig och efter ett par meter står jag mitt framför Greg och underbara lilla Emma.
På vägen hem trodde jag att allt jag såg runt omkring, t.ex. palmer - massa palmer, och värmen och allt annat var en dröm.

Hemma (Laguna Niguel): De senaste två dagarna har jag hängt efter Leidi som en svans för att hålla mig sysselsatt.
Hemlängtan slår till ganska ofta, och för er som inte känner mig så väl måste jag bara tillägga dessa punkter:

• Jag lämnade inte Sverige för att jag inte trivs, jag har nog aldrig känt mig så hemma där som jag gjort den senaste tiden.
• Jag har aldrig varit borta från min familj i mer än två veckor i sträck tidigare.
• Jag har aldrig flygit så långt som nu, och aldrig flygit ensam innan heller.
• Jag har de senaste dagarna kämpat för att hålla mig vaken. Inatt vaknade jag kl 3 och kunde inte somna om förrän kl 6.30. Under de timmarna hann jag tänka igenom precis allt tror jag och har kommit på en utomordentlig idé över hur jag ska lära de små rara töserna svenska. Poängen med denna punkt är alltså att jag går lite runt som en zombie. Trött alltså.
• Tidsskillnaden och den nya kulturen osv gör att jag har lite svårt att äta, försöker tvinga i mig varje gång tjejerna ska äta. Eller ja, Leidi försöker tvinga i mig.

För tillfället är allt kanonbra och jag längtar tills Becca entrar staterna så jag har någon att uppleva saker tillsammans med.

Inser mer och mer hur underbart det är att få förlita sig helt på Gud, samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt. Men jag lär mig mer och mer.

That's it for now!

Mandy